måndag 9 mars 2015

S k u l d

Skuld.
Skuld för min kropp.
Skuld för vad som händer i min kropp.
Skuld för vad som händer i min kropp och hur det påverkar min hjärna.
Skuld.
Massa skuld.
Skuld som tillverkar ångest.
Ångest som gör det dåliga mycket sämre.
Annan skuld.
Skuld för att inte bidra.
Skuld för mina val, mina livsval.
Kämpar för att hålla skulden utanför.
Bygger och skriker och bygger och kämpar och bygger och diskuterar och bygger och gråter.
För ibland tar skulden över och jag är verkligen den sämsta människan i hela världen.
Jag som inte har ett jobb.
Jag som inte ens studerar på heltid.
Jag som knappt kan betala räkningarna.
Jag som aldrig har råd med någonting.
Jag som inte bidrar.
Jag som bara tar och tar och tar och tar och tar och tar och aldrig ger någonting tillbaka.
Som inte kan ge någonting tillbaka för det finns ingenting att ge.
Som ibland inte orkar gå ut med soporna.
Som inte orkar diska.
Som inte orkar tvätta.
Som inte orkar städa.
Som inte orkar plugga.
Som inte orkar.
Som måste kämpa för att motargumenten ska låta som att det är värt allt.
Jag kan följa mitt barn till skolan varje dag.
Jag kan hämta mitt barn varje dag.
Jag slipper vantrivas på jobbet.
Jag får lära mig nya saker som jag gillar och som jag har valt.

Vissa dagar är motståndet starkt och det går bra.
Andra dagar är skulden starkast och fosterställningen intas.
Vissa dagar är jag så som en ska vara.
Andra dagar är det världskrig inuti.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar