Kollade på ett tvprogram om en vars mor- eller farförälder kunde stoppa blod enbart med hjälp av tankekraft. Han blev inringd av sjukhuset ibland när det var t e x en blödarsjuk vars blod man inte kunde stanna. Och om det fanns en doktor som trodde på att han kunde det också.
Men den här mannen ville heller inte tala om att han inte hade haft lungsot. Han trodde att om han sa som det var, att han inte hade haft det så skulle han få det.
Och mycket riktigt. När han stod inför officerarna för att rycka in i kriget och dom frågade om han hade haft lungsot och han var tvungen att tala om att han inte hade haft det så dröjde det inte mindre än fyra veckor innan han hade insjuknat i just detta.
Jag kan relatera till detta. Inte att insjukna i lungsot. Och jag tänker lite tvärtom om man ska jämföra med exemplet ovanför. Jag tänker mer att om jag inte yppar om t e x planer jag har inför framtida jobb/studier eller liknande så kommer det att införlivas. Om jag däremot talar högt och brett om det så kommer det inte att inträffa.
Därför tänker och planerar jag inte heller längre fram än en månad, om ens det. Idag var det att jag skulle bli klar med att plasta in böcker på jobbet. Hade inte en tanke på att längta till helgen.
Visst, man kan boka in någonting några månader i förväg, kryssning, högtid eller kalas men jag tänker inte på vad jag ska göra om ett år. Absolut inte. Att drömma om pensionen kommer inte för mig. För om jag inte tänker på att jag kanske kommer att få uppleva pensionsåldern och ålderns höst så kommer jag få göra det.
Det kanske är ett förnekande att man en gång ska dö. Eller så har jag, oavsiktligt, hittat ett sätt att verkligen leva i nuet, utan att jag ens vill det.
Alltså jag vill ju leva det är bara det att jag kräks på Carpe fucking diem, Lev i Nuet-klämkäckhet och Love is all you need.
Nej, gräva ner sig lite mer i De Gamlas tankesätt . Jag tänker fortsätta totalvägra framtidshets och utveckling av skitsystem. Jag tänker tro på Tomten.