Ovett och internetetikett

När folk skriver att dom håller på att bli hjärntvättade eftersom deras barn bara vill se en film konstant och jämt kliar det alltid fruktansvärt i fingrarna. Jag vill ju bara påpeka att det finns ett ord som heter Nej och faktiskt är ganska effektivt att använda.
Men, man ska inte säga åt andra föräldrar vad dom ska göra. Kan bli dålig stämning och dom kan känna sig attackerade så jag låter alltid bli.
Men jag har ändå aldrig förstått mig på att man kan låta ett Barn glo på samma film timtals i sträck. Fan, skaffa en film som både ungen och föräldrarna tycker om. Variation är ett bra knep för både humör och tålamod.
P har vid det här laget rätt många filmer att välja mellan. Den enda som jag har satt en riktig hård gräns för är Smurfarna. Den orkar jag inte med fler än en gång i veckan.
Äsch, jag vet inte. Kan man skriva en sån här text utan att verka dryg eller förmer än andra? Utan att framkalla en bild av pekfingrar som viftas i luften?
Bör nog vara med stora doser pedagogik i så fall.

En vän höll på att mista livet här för några dagar sedan. Väldigt skrämmande. Nu gick det bra. Hon lever och mår förhållandevis bra. Men jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om det hade gått åt andra hållet. Livet är så jäkla flyktigt. I ena stunden kan man sitta helt omedveten om sin egen dödlighet och i nästa vara skrämmande nära att få uppleva den på nära håll.

Drömmer så väldigt intensivt om nätterna så jag är knappt vaken om dagen. Hur kan man sluta drömma? Supa sig full är ett knep men då får man ju lida för det i flera dagar efteråt.

Sökt ett jobb. Deltid men hoppas kunna kombinera det med studierna. Om jag får det vill säga. Har ju inte direkt haft någon lyckad statistik med mitt jobbsökeri.

Idag har P namnsdag. Ska vi fira med chokladbollar efter dagis.

Soldyrkande motsägelser

Om ingen riktigt uttalat orden så finns det ändå en känsla av att man alltid ska sträva efter detta jävla Carpe Diem. Att ta vara på varenda vaken minut och behandla den som ett ömtåligt litet guldägg är ju helt åt skogen. En minut är kanske inte lika flyktig som en sekund men den är fan inte värd att bygga upp hela sitt liv kring. Det är bara ännu en orsak till att skapa mer ogrundad dåligt samvete. För är det inte krigshärgade och svältande barn i Afrika så är det inbördeskrigande länder som skiter fullständigt i sin befolkning.

Det blir även lite kantstött, lite motsägelsefullt, det där mantrat som upprepas när samma folk sitter och väntar på solen. Det är tydligen inte sommar om det inte är en gult illysande stjärna på himlavalvet, en stjärna vars stålar faktiskt är rätt så skadliga. Jo, för oss nordbor är dom ju nyttiga på grund av d-vitaminet men det är ju i lagom mängd.
Man ska alltså fånga dagen som om det vore den sista i ens liv men man kan inte riktigt göra det innan solen lyser, alltså, man kan bara Fånga dagen under Sommaren förutsatt att solen lyser.

Hmm...människor är bra knepiga ändå.

Skit. Bara skit.

Satan vilken jävla urladdning jag fick ta hand om nyss. Barnet tog ur all sin ilska, frustration och ledsenhet på en och samma gång.
Hon var arg på mig, hon skulle inte bo kvar hos mig utan flytta till pappa, hon skulle aldrig mer prata med mig, hon älskade inte mig, jag var världens dummaste, tusenmiljarders dum, och så vidare.
Det är gränser som ska testas och det är känslor som ska försökas att hanteras. Det är inte lätt att vara liten och det är inte lätt att vara stor.
Livet är fan inte lätt.
M kommer hon inte se till på ett bra tag nu. Festivalandet har börjat och det kombinerat med jobb är lika med noll umgänge med avkommor.
Detta sker vid samma tidpunkt varje år, samma tidpunkt som är den värsta personligen också.
Jag, mitt jävla pucko, har glömt att vara ute i god tid för att söka sommarkurs så man kan ha en liten men naggande god inkomst under sommaren. Står som reserv men med reservnummer som är uppe och sniffar på plats tusen. Ja, faktiskt så har jag plats 1001 på en kurs.
Har även halva den avslutande kursen kvar att komplettera plus en uppsats.
Känns som att jag hela tiden måste tänka på en sak i taget för att inte tappa besinningen helt.
Ibland gråter jag. Ibland virkar jag. Ibland smsbombar jag. Fast mest så försöker jag låta bli att tänka alls. Urdum plan när man ska starta igång tröskverket igen för att plugga.
Nu ska jag tröstäta slut på chokladen, få dåligt samvete för att jag inte har karaktär och dö en smula...