Framtiden

Kitty Jutbrings tips på hur man står emot grupptryck:

♥ Peppa dig själv och dina vänner att ni får se ut och vara precis som ni själva vill, då är du dessutom en bra kompis!

♥ Ge komplimanger till andra som sticker ut.
♥ Tryck inte ner dig själv! Visa inte om du är rädd för att inte passa in utan var som du är som att det är självklart, för det är det och borde alltid vara!

♥ Jämför dig så lite det bara går med andra!
♥ Umgås med personer du mår bra av!
♥ Snacka inte skit, acceptera alla och var tolerant och öppen!
♥ Kroppar ser olika ut, vi ser olika ut, glöm aldrig att idealet bara är påhittat!

Den här listan ska jag sätta upp på lämpligt ställe när Barnet bli gammal nog.

Grattis

Mårran - juni 2010




Mårran - juni 2011

Osvariga frågor

Sitter nog fast i mina egna minnen. Satt och pysslade på en lampskärm till sent igår och väcktes till ur mina egna drömmar helt plötsligt. Kan man bosätta sig för ofta i det passerade? Det som var. Det som upplevdes. Varför kommer känslan av att man vill fly tillbaka dit oftare och oftare?
Är det åldersnojan som spökar? Eller är det för att man inte skaffar sig lika mycket minnen för tillfället?
Måste man släppa av lite barlast av dessa gamla dammiga minnen för att kunna göra plats för nya, för att kunna släppa taget och för att kunna gå vidare?
Ska kanske påpeka att dessa minnen som florerar i huvudet nu har ingenting med M att göra. Honom vill jag inte tänka på överhuvudtaget. Honom vill jag rader ur minnet istället.
Folk bli förvånade över min bitterhet som av misstag brukar sippra ut mellan orden ibland när det har intagits en hel del alkohol. Han är ju inte alls så där. Nä, men dom har inte varit tillsammans med honom heller. Skillnad.
Slutdiskuterat.
Tanken om att det var Bättre förr har också, men flyktigt passerat mitt medvetande. Men det kan jag ju glasklart konstatera att det var det inte.
Men jag förstår hur allting som har hänt har format mig. Har täljt fram mig till den figur jag är nu. Tidens kniv täljer fortfarande och dom vassa, ohyvlade kanterna och ytan har blivit synligt sandpapprad och slipad. Även om man här och var kan få sig en rejäl sticka om man inte ser upp.
Ångesten över döden gör mig andfådd men även att man inte kan vrida tillbaka tiden och få fly till en tid som man nu av någon outgrundlig anledning längtar till ibland. Drömmer sig bort till ibland.

Stor kärlek till en liten människa

I natt kunde varken jag eller Barnet sova. Vi låg och kollade lite på tv istället. Viskade lite tills vi till slut fick ro och fick lite sömn. Är nog lika trötta båda två idag.
Några veckor kvar sen spelar det ingen roll hur mycket eller lite sömn vi får. Semester. Eller ja. P har semester iallafall.
Jag har två ton material att plugga igenom och lära mig. Får skylla mig själv som bara har puttat allting framför mig så jävla länge nu.
M:s festivalande började i helgen också. Nu kommer det dröja innan P får se skymten av honom. Vill slänga bort känslan av att jag bryr mig men det går inte. Sitter som en tagg. Jag vill ju att hon ska ha en till förälder. Det här mittemellan, lite då och då, Ibland-Pappan känns så flytande och påfrestande.
Kanske ska jag helt enkelt bara sluta bry mig. Koncentrera mig på att tycka om, lyssna, tala och umgås istället.
Det är helt klart dom underbaraste dagarna i livet. Dom när man bara sätter sig till rätta och flyter iväg på Livet. Inga tvång. Inga krav. Bara gammal orostad kärlek som växer sig starkare för varje andetag. För varje kram och för varje ögonblick av närhet.
Ren, obehandlad, vanlig, helt kravlös Kärlek.
Och att låta det vara så. Kravlöst. Man är bara Barn en gång. Man kan bara formas en gång. Och varför inte låta Barnet få vara just det. Barn. Odla fantasi. Kittla skräck. Mysa mornar. Använda krambandage och pussplåster fast man har låtsasramlat. Klättra till benen värker och springa så fort att tiden står still. Klia myggbit och blåsa blåsbubblor. Putta snögubbar. Åka rutschkana och äta sandkakor. Få somna i famnen till välkända sånger som kommer att fastna i minnet för evigt.
Man får ha känslor. Man får dela känslor. Man får ha olika känslor. Bara man visar att man har känslor.
Livet ska inte heller behöva innehålla Krav när man är så liten. Inga Måsten. Inga Borden eller Ska. Överflödet av dessa vuxensaker kommer hon att tröttna på tids nog ändå.
Ingenting är ristat i sten. Men Kärleken till denna lilla människovalp är för evigt förenat med obeskrivlig Lycka och Sorg.

Snabbreprisen

Mör. Är helt slutkörd. Både i kropp och själ. Känns som livskraften bara täcker det viktigaste. Inget som helst överskott i energidepån.
Torsdagen spenderades ut hos mor och far där jag bakade fyra olika sorters cheesecakes och en vegetarisk smörgåstårta. Vi åkte 08.30 och kom hem 20.30.
Fredagen tillbringades först på olika ställen på stan för att fira brorsan som tog studenten. Sen vidare ut till landet för att serva med mat och fika till alla gästerna. Gick hemifrån 10.30 och kom hem 22.30.
Lördagen trodde jag skulle bli en lugn och skön hemmadag men då passade vi på att tömma kontot på ny Ikea som i princip var folktom. Sen bar det iväg till Rusta för tältinköp till M och sen ut till landet för att fika och jag började ju som vanligt att pyssla i trädgården. Blev nästan en toltimmarstripp den dagen också.
Söndagen ville jag verkligen att vi skulle vara hemma men blev nedröstad att följa med till Max i Västerås sen avsläppt hos mor och far som fick besök. Eftersläntrande stundentfirare. Sen kom syster med familj. Även denna dag blev det markservice med matlagning och disk. 21.30 var vi hemma igen.
Måndagen ska jag föst vara barnvakt sen gå i väg till frisören och ordna till fågelboet. Sen. Sen äntligen ska jag bara få vara hemma. Sen blir det äntligen vardag och rutiner och precis som vanligt igen.
Ryggjävlen har ju pajat ner sig totalt. Ibland gör det så ont så jag bara vill gråta. Ryggont måste väl vara en folksjukdom om något. Var och varannan människa har ju någon form av knas med dom där jävla kotorna som ska föreställa upphängningsanordning.
Vet inte om det beror på att jag sitter mycket om dagarna men vad tusan. Jag sitter ju inte still i flera timmar i sträck.
Jaja. Ska försöka självmassera bort det mesta och hoppas på nåt mirakel av nåt slag.
God natt.

Smakprov

Vi brukar besöka biblioteket regelbundet. Jag och Barnet alltså. Ofta kommer vi hem med famnen full av böcker som läses allihopa samma dag. Sen kan det gå några dagar innan vi går igenom dom igen. Vissa böcker fastnar och lånas om medan vissa faller i glömska, där dom hör hemma.
Nu kan ju inte jag svara om Barnet i fråga håller med om det jag är på väg att skriva men det kan vi ignorera. För nu. Dom här ligger iallafall mig varmt om läshjärtat:

Metteborgs loppis
av Rose Lagercrantz


(bild lånad från Adlibris)

Allrakäraste syster
av Astrid Lindgren


(bild lånad från rabén&sjögren)

Fyra hönor och en tupp
av Lena Landström


(bild lånad från bokus)

Stora Boken om Den Vilda Bebin
av Barbro Lindgren


(bild lånad från Bokia)

Sagan om den lilla farbrorn
av Barbro Lindgren


(bild lånad från Barnbokhandeln)