Dra åt helvete Tiddjävul

Det är ju alltid lika trevligt när skolan/jobbet går ut över sin familj. Att man inte orkar är det värsta.
Inte orkar vara tygla det dåliga humöret som uppstår när man varje sekund tänker på hur ofantligt mycket man har att göra i veckan och hur äckligt skitigt det är hemma och hur man borde leka mer med barnet och att man borde aktivera katterna mer och att man borde vara social så att inte ungen blir ett efterblivet socialt kolli och att man inte borde äta choklad på en söndag och allra helst inte bjuda sitt barn och att man borde duscha för att man inte kommer ihåg senaste man gjorde det och man vill bara lägga sig under täcket, gråta en skvätt och sova tills skiten är över.
Barnet vill kolla på barnprogram och det bara kryper i kroppen av otålighet. Jag har en stressnivå i blodet som gör att det känns som om armarna ska domna bort.
Jag vet att imorgon kommer det kännas bättre.
Men idag är det en dag jag inte orkar ta hand om någonting.

Nattliga bravader

Vid halv elva hör jag små tassande steg och upp i knät kryper det en relativt pigg fyraåring. Gick väl inte så bra det där. Tror att läggningen blev lite för tidig men vad fan. Vi låg och pratade lite innan vi till slut somnade igen. Iallafall jag. Barnet har fått någon slags outtömbar fantasi så i huvudet svärmar det av elaka gorillor, krokodiler, monster och spöken. Hon kan föreställa sig de mest konstiga och läskiga scenarion. Min egen fantasi för att kunna lindra och hjälpa är dessvärre helt förbrukad vid det här lagret.
Nu gäller det bara att vänta ut det hela för somna det gör hon iallafall till slut.

Nu sitter jag och försöker skriva klart en uppgift men helst av allt skulle jag nog vilja sova lite. Paltkoman drar som en mara i kroppen och ögonlocken är tunga som smedens blystäd. Nästa vecka ska två gruppuppgifter in plus två hemtentor på cirkus åtta sidor styck.
Om jag har börjat? Ha! Vad tror ni om mig egentligen?

En ovetenskaplig studie

Köpte mig en bok för en tjuga för ett bra tag sen när vi var på Myrorna. Den heter Motboken och handlar om "...nya idéer och alternativa förslag som får både föräldrar och barn att må bättre...en bok mot skräp- och stressamhället" Inte för att jag känner mig särskilt stressad utan för det är den enda typ av självhjälpsböcker jag någonsin kommer att kunna ta i. De som inte är så inåtihelvete kräkspositiva.
I ett kapitel skriver författarna om skymningfolket och hur just skymningen har ersatts av glödlampor och andra artificiella ljuskällor. Att våra kroppar inte kommer i ro utan hela tiden är pigga och vakna för att det hela tiden är ljust. Kroppen ställer aldrig in sig på kväll som i sin tur ska förknippas med trötthet.
Alla såna här tips, råd och "fakta" ställer jag mig väldigt kritisk till. Tar det alltid med en enorm nypa salt. Men jag tänkte att jag testar väl då.
När jag hämtat hem ungen från barnförvaringen så satte jag inte på tvn eller någon film. Inte fören vi låg i sängen och hade läst tre sagor och jag märkte hur trött ungen var. Belysningen skars ner till tända ljus vid matbordet där jag satt och läste och försökte sysselsätta ungen så gått det gick. Hallampan var tänd så att det inte skulle komma monster.
Under tiden lyssnade vi på ljudsagor. Kvällsmaten intogs och maten gick åt som aldrig förr. Hon satt mer still än bökande omkring och det var en förändring om någon. Ljusen blåstes ut, tänderna borstades och sagor valdes. Inget tjat, inget skrik eller några utbrott.
Barnet i fråga somnade halv sju och det är fan det tidigaste på ett bra tag. Det kändes även som om hon somnade med ro i kroppen.
Nu var det här bara en kväll. Men det är märkligt hur invand man är i sina egna vanor. Att man alltid ska sitta framför datorn, tvn eller ha musik på. Det ska alltid hända något, man är alltid på väg och det är ljust.
Ja, jag vet. Tycker också det låter som hokus pokus men jag vettifan om jag inte ska testa på´t imorgon igen.

Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet

Helt jävla känslokall/lös är jag tydligen inte. Det är ett underligt fenomen som händer på insidan runt en, två gånger om året kanske. Helt plötsligt så fastnar känslorna för en viss person. Ingen som jag på förväg vet om själv vem det är utan det är kroppen som bestämmer. Men ofta är det en så kallad kändis eller iallafall någon som florerar mycket i tv eller på nätet.
Den personen blir kroppen fjortisförälskad i. Varje gång detta sker så drömmer jag intensivt om den här personen i flera veckor. Kan till och med börja leta upp information på nätet. Men det är aldrig något snusk utan bara så där rosa moln-aktigt. Pirr i magen och hjärtklappning. Ja, man kan väl jämföra det med en hunds- eller katts skengraviditet. Jag blir helt enkelt skenkär.
Det bästa är om man luskar fram att personen redan är upptagen för då kyls känslorna ner så pass mycket att dom försvinner. Annars ligger dom och glöder och bidrar till att brodera upp stora komplicerade framtidsplaner. Så fort huvudet hamnar på kudden så börjar filmen spelas upp. Under dagen sitter man och känner hur den så kallade kärleken bubblar likt kolsyra under huden.
Undra vad man skulle få för en analys på det här av något proffs.

Och ja, jag är mitt uppe i att skriva en uppgift som ska in idag. Så klart...

Mörkt

Snart har är det gått en vecka. En vecka med huvudvärk och totalkraftlöshet. Sitter nu som ett ynkligt kolli och förbannar alla jävla sjukdomar som någonsin funnits och som finns. Det näst värsta är att det kommer en födelsedag snart och då ska allt vara bakat och städat. Bad faktiskt morsan om hjälp och det i sig är en oerhörd bedrift då stolthet och Kan Själv är det enda som existerar i mitt huvud.
Sen ligger jag två dagar efter med en skoluppgift och den ligger och tär väldigt mycket på det redan ansträngda kontot av samvete och energi.
Det allra värsta är den här tröttheten går ut över Barnet. Lättretlig och orkeslös är en sån fruktansvärt dålig kombination när man har en unge som är som ett öppet sår. Som tar in precis allting man säger och gör och tolkar det som att man inte älskar Barnet längre, för att man är så arg.
Så här sitter man och gråter medan samvetet står och piskar en blodig.
Fy fan...

Tyck- synd-om-mig-inlägg

Jag måste få gråta ut lite. Ett gnällällignällinlägg.
Måste motvilligt och fullständigt ofrivilligt sälla mig till skaran av förkylda. Huvudet är tungt som det vore fullt av stenar som ligger och skaver mot varandra. Tröttheten utvecklar sig till snubbellånga ringar under ögonen och snoret värker och rinner i en aldrig sinande ström genom den rödpulserande storsnoken.
Dessutom har vi fått en mastodontuppgift i skolan inför den här veckan.
Dessutom har jag och syster fått för oss att ge en pärlplattetavla i födelsedagspresent till en vän och den ska vara klar innan fredag.
Dessutom väntar jag bara på att Barnet också ska insjukna ordentligt.
Dessutom har en av kattorna fått mask.
Dessutom är det snart Barnets födelsedag och ja, det ska väl dammas och städa och bakas och stå i.
Dessutom är pengarna sopslut och det är väldigt långt till barnbidraget.

Osedvanligt sedvanligt

Att Ta Seden Dit Man Kommer har blivit en sån sliten klyscha att den nästan går om det slitna uttrycket Jag Älskar Dig på tio-i-topp-listan över gamla luggslitna fraser.
Ta Seden Dit Du Kommer.
Man ska Ta Seden Dit Man Kommer.
Ungefär som man packat ner Seden för att, sen när man är framme vid resmålet, plocka upp Seden och börja använda den.
Nej! Inte Ta MED Seden Dit Du Kommer! Ta Seden DIT Du Kommer ska det vara, ropar alla i kör som ett inövat manus.
Blygt packar man ner sin Sed och börjar generat och med rödrosiga kinder stamma fram förlåt på förlåt och att man inte visste och hur kunde jag höra så fel och ursäkta och kan ni någonsin förlåta och så vidare.
Ta Seden Dit Du Kommer.
Dem borde Ta Seden Dit Dem Kommer!
Just ordet Sed betyder, enligt Norstedts Svenska ordlista (1990) "allmänt utbrett handlingsmönster med tradition bakom sig"
Ta Seden Dit Man Kommer har Norstedts förklarat så här: "ibl. med tonvikt på moral el. gott uppförande"
Det är alltså ett traditionsenligt handlingsmönster som ibland lägger stor vikt vid moral eller gott uppförande.
En svensk tappning på att Ta Seden Dit Man Kommer är alltså att:
* Stå i kö utan att tränga sig
* Tacka ja när kaffe med fikabröd bjuds
* Aldrig sätta sig på det tomma sätet när det finns andra lediga säten
* Aldrig gå in med skorna på sig inomhus
* Alltid använda blå plastskydd när skorna får sitta på
* Aldrig tycka om någonting svenskt för då kan folk få för sig att man är rasist och hatar folk från andra länder som inte Tar Seden Dit Dem Kommer.