Mörkt

Snart har är det gått en vecka. En vecka med huvudvärk och totalkraftlöshet. Sitter nu som ett ynkligt kolli och förbannar alla jävla sjukdomar som någonsin funnits och som finns. Det näst värsta är att det kommer en födelsedag snart och då ska allt vara bakat och städat. Bad faktiskt morsan om hjälp och det i sig är en oerhörd bedrift då stolthet och Kan Själv är det enda som existerar i mitt huvud.
Sen ligger jag två dagar efter med en skoluppgift och den ligger och tär väldigt mycket på det redan ansträngda kontot av samvete och energi.
Det allra värsta är den här tröttheten går ut över Barnet. Lättretlig och orkeslös är en sån fruktansvärt dålig kombination när man har en unge som är som ett öppet sår. Som tar in precis allting man säger och gör och tolkar det som att man inte älskar Barnet längre, för att man är så arg.
Så här sitter man och gråter medan samvetet står och piskar en blodig.
Fy fan...