Förut.

En gång var jag en riktig Uppmärksamhets hora.
En gång dränkte jag ner mig i alkohol, sa att jag skulle lägga mig i decimeterdjup snö och dö. Jag sa det för att jag ville att han skulle ta med mig hem. Jag sa det för jag ville att han skulle vagga mig till söms och säga att allt blev bra.
Jag ville ha honom men inte i mig. Bara utanpå. Fast värma det där frysta som fanns inuti.
Jag fick. Jag fick följa med honom hem. Han svalde betet med hull och hår. Lyckliga lilla jag. Äntligen skulle jag få tillbringa några timmar i en famn eller åtminstone låna lite tid bredvid en annan människas kropp.
Jag fick hans sovsäck och jag fick låna hans golv.
För i den underbaraste sängen låg det redan någon. Någon som var någons Någon. Någon som inte alls tyckte att jag skulle inkräkta klampande rakt in i deras privata värld.
Men han förklarade. Han förklarade hur det stod till och jag förstod att Någon förstod att jag var ofarlig. Lömsk men ofarlig. Tröttheten kan ha hjälpt till och visket tystnade med en suck.
Jag sov men smög, rymde iväg innan det blev ljust.
Jag gjorde så. Smög iväg så som om jag aldrig varit där. Som om jag inte hade funnits.
Dränkte ner mig i alkohol, dök ner i okänt mörkt vatten och väntade på att en hjälpande hand skulle sträckas ner för att erbjuda någonting tillfälligt. Sen försvann jag.
Uppmärksamhets hora var jag länge. I olika former. Satte spår i mycket och många.
Men när man nu sitter här på sin kammare med bakåtblicken riktat på dessa minnen och analyseringsvecken plöjer pannan fårig så ser man andra saker. Man putsar bort det obetydelsefulla och bilden klarnar.
Jag var sån då. Jag är inte sån nu.
Det kanske räcker så.

Fredagen...

Ja jösses. Vilken jävla kväll.
Allting började med att vi skulle försöka få ihop ett gäng och spela kubb. Misslyckades totalt.
Efter mycket om och men, cyklade och dumpning av Lilla Syster så fortsatte motgångarna nere på Klubben.
En god vän får delirium de luxe och börjar diskutera intensivt och aggressivt med Svågern. Alla runt bordet skrattar först väntar sedan att den här vännen ska spricka upp i ett leende och säga att han skämtar. Men det händer aldrig.
Dessutom kliver M in genom dörren. Full som fan. Alla kollar på mig och väntar på att jag ska börja skälla ut honom efter noter men jag går istället ut och kyler av känslorna med ett varv runt huset och en piss.
Sen infinner sig aldrig stämningen riktigt utan vi försöker cykla hem och däckar av.
Dagen därpå, i lördags, är ångesten fullständig. Det ligger som en äcklig svart hinna över minnena från kvällen och ingen mår bra.
Man mår väl aldrig riktigt bra efter en blöt natt men det här var fan värre än vanligt.
Jaja. Den där kvällen hamnar i allafall under kategorin Underligt, Konstigt & Obehagligt.
Och jag vet inte. Jag är inte arg på M. Visst, jag hade det på känn men är så avtrubbad att det inte ens rör mig i ryggen.
Och nu har man piggnat till sig men tanken på kvällen ger fortfarande en konstig eftersmak.

Kort lägesrapport & en glänt till Minnenas Arkiv.

Saknar Systra mi. Saknar att stöta, blöta och tjöta. Det korvar ihop sig i hjärnbalken och saker måste benas ut. Allmänt tal. Tal om ingenting men ändå viktigt.

Denna monstruösa panik som intar varje nerv så fort man tappar kontrollen. Inte tänka och inte känna efter. Mantra sig igenom att allting kommer att lösa sig.

Barnet och jag spenderar dagarna med att pyssla, cykla och titta på film. Skiter i om gulefan på himlahelvetet lyser ögonen ur sig. Det kommer inte vara dom sista dagarna solsken i världshistorien.

Mamma tycker att jag är för snäll. S tycket också det. Men vad ska man göra när man inte har någon kontroll på sitt dåliga samvete och hur man reagerar med det brinnande i kroppen. Fick i allafall över P till M igår några timmar.
Och vad gjorde jag då? Ja, inte pluggade jag som jag absolut, helt klart och fullt borde ha gjort. Nä, när P är borta är det som jag blir alldeles handlingsförlamad och att hjärnan ställer sig i läge Det löser sig, det gör det alltid.
Satan. Ja, man har ju inte världens mest utvecklade karaktär.

Hittade en text jag skrivit för många år sedan när jag letade igenom ALLA jävla papper efter den personliga koden till csn:s hemsida för att kunna logga in på mina sidor för att inte bankid:et fungerade utan hängde sig hela tiden och jag var tvungen att komma in.
Nå väl. Tänkte jag kör väl en Shanti Roney a la MNK och skriver ner den här. Och enbart för lärarkommentaren längst ner i blyerts: Hur bra som helst!!

Påverkan: Hur man ska göra för att kunna påverka? Inte bara politiskt för det kanske inte finns något parti eller inriktning som passar en själv. Man stöder och håller inte med vad dom än säger. Det är jobbigt att engagera sig i allt kämpigt. Trött blir man av att vara ung & irriterad. Varför ska man vara ung också?

Allting man är irriterad på: människor mamma, pappa, syrran, brorsorna, släkten, skolan, samhället, människor på stan, människor i skolan, människor i världen, politiker, pop, jazz, egot, tiden, pengar, ont i ryggen, skolans stolar, världens politiker, arbeten, barn, det sociala, det kommunala, staten, ungdomar.

Ibland blir man irriterad så man börjar gråta. Det kan misstolkad lite grann ifall man gör det offentligt eller om någon annan är med. Fast det har inte hänt men det kan ju hända.
Jag vill leva livet utan krav från någon. Inte behöva tänka på vad man ska göra och vad man måste göra. Ingen som tjatar på en, rättar och vill. Tänk att få slippa allt det. Det vore underbart.

Irriterad på varför inte människor kan acceptera hur andra människor ser ut, är, lever och vilka åsikter dom har. Varför ska det vara så svårt att bara skita i hur dom ser ut?

Att inte äta kött och andra levande djur (fast man äter dom ju inte när dom lever) det är svårt att acceptera för vissa människor. Dom förstår inte eller tycker att det inte är normalt. Om man har valt att inte göra det ska väl människor acceptera det och skita i om man inte tycker om kött eller inte vill äta det av andra anledningar. Dom tror att man ska få bristsjukdomar och dö. Fast då är det dom som blir irriterande för att dom tycker att det är krångligare att tex. att dom måste laga speciell mat och att det skulle ta längre tid. Jag tror alla människor skulle må bättre av att äta mer grönsaker. Man behöver ju inte bli en inbiten vegetarian utan att man inte bara äter sin stek, potatis och sås. Min dröm är att bli vegan och det ska jag försöka uppfylla också. Det tar ett tag för man kan ju inte bli det så där hux flux.

Först blir man irriterad och sen arg. Det kanske finns människor nu som blir irriterade på vad jag har skrivit. Men det struntar jag fullständigt i. För då blir jag också irriterad och det vill jag inte så jag tänker inte bry mig om det. Ha, ha. Nu har ni fått läsa lite om vad jag tycker är irriterande och vad man ska göra för att få mig irriterad.
Irriterad, irriterande, irritation, mer irriterad, mest irriterad. Irritation över att ett myggbett kliar och så kliar man tills det blir ett sår och så börjar det att svida istället och då blir man irriterad över det ..................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
Så nu vet ni det alla människor..

När jag skriver den här texten går jag i tvåan eller trean på gymnasiet. Jag tror uppgiften hette Ung och irriterad och så skulle man utveckla det. Minnet sviker som fan. Ungefär 17 år, nybliven vegetarian och mobbad som få.

Kan jag få en askkopp eller ska jag behöva köra upp fimpen i röven på dig!?