Saknar Systra mi. Saknar att stöta, blöta och tjöta. Det korvar ihop sig i hjärnbalken och saker måste benas ut. Allmänt tal. Tal om ingenting men ändå viktigt.
Denna monstruösa panik som intar varje nerv så fort man tappar kontrollen. Inte tänka och inte känna efter. Mantra sig igenom att allting kommer att lösa sig.
Barnet och jag spenderar dagarna med att pyssla, cykla och titta på film. Skiter i om gulefan på himlahelvetet lyser ögonen ur sig. Det kommer inte vara dom sista dagarna solsken i världshistorien.
Mamma tycker att jag är för snäll. S tycket också det. Men vad ska man göra när man inte har någon kontroll på sitt dåliga samvete och hur man reagerar med det brinnande i kroppen. Fick i allafall över P till M igår några timmar.
Och vad gjorde jag då? Ja, inte pluggade jag som jag absolut, helt klart och fullt borde ha gjort. Nä, när P är borta är det som jag blir alldeles handlingsförlamad och att hjärnan ställer sig i läge Det löser sig, det gör det alltid.
Satan. Ja, man har ju inte världens mest utvecklade karaktär.
Hittade en text jag skrivit för många år sedan när jag letade igenom ALLA jävla papper efter den personliga koden till csn:s hemsida för att kunna logga in på mina sidor för att inte bankid:et fungerade utan hängde sig hela tiden och jag var tvungen att komma in.
Nå väl. Tänkte jag kör väl en Shanti Roney a la MNK och skriver ner den här. Och enbart för lärarkommentaren längst ner i blyerts: Hur bra som helst!!
Påverkan: Hur man ska göra för att kunna påverka? Inte bara politiskt för det kanske inte finns något parti eller inriktning som passar en själv. Man stöder och håller inte med vad dom än säger. Det är jobbigt att engagera sig i allt kämpigt. Trött blir man av att vara ung & irriterad. Varför ska man vara ung också?
Allting man är irriterad på: människor mamma, pappa, syrran, brorsorna, släkten, skolan, samhället, människor på stan, människor i skolan, människor i världen, politiker, pop, jazz, egot, tiden, pengar, ont i ryggen, skolans stolar, världens politiker, arbeten, barn, det sociala, det kommunala, staten, ungdomar.
Ibland blir man irriterad så man börjar gråta. Det kan misstolkad lite grann ifall man gör det offentligt eller om någon annan är med. Fast det har inte hänt men det kan ju hända.
Jag vill leva livet utan krav från någon. Inte behöva tänka på vad man ska göra och vad man måste göra. Ingen som tjatar på en, rättar och vill. Tänk att få slippa allt det. Det vore underbart.
Irriterad på varför inte människor kan acceptera hur andra människor ser ut, är, lever och vilka åsikter dom har. Varför ska det vara så svårt att bara skita i hur dom ser ut?
Att inte äta kött och andra levande djur (fast man äter dom ju inte när dom lever) det är svårt att acceptera för vissa människor. Dom förstår inte eller tycker att det inte är normalt. Om man har valt att inte göra det ska väl människor acceptera det och skita i om man inte tycker om kött eller inte vill äta det av andra anledningar. Dom tror att man ska få bristsjukdomar och dö. Fast då är det dom som blir irriterande för att dom tycker att det är krångligare att tex. att dom måste laga speciell mat och att det skulle ta längre tid. Jag tror alla människor skulle må bättre av att äta mer grönsaker. Man behöver ju inte bli en inbiten vegetarian utan att man inte bara äter sin stek, potatis och sås. Min dröm är att bli vegan och det ska jag försöka uppfylla också. Det tar ett tag för man kan ju inte bli det så där hux flux.
Först blir man irriterad och sen arg. Det kanske finns människor nu som blir irriterade på vad jag har skrivit. Men det struntar jag fullständigt i. För då blir jag också irriterad och det vill jag inte så jag tänker inte bry mig om det. Ha, ha. Nu har ni fått läsa lite om vad jag tycker är irriterande och vad man ska göra för att få mig irriterad.
Irriterad, irriterande, irritation, mer irriterad, mest irriterad. Irritation över att ett myggbett kliar och så kliar man tills det blir ett sår och så börjar det att svida istället och då blir man irriterad över det ..................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
..................................................................................................................................................................
Så nu vet ni det alla människor..
När jag skriver den här texten går jag i tvåan eller trean på gymnasiet. Jag tror uppgiften hette Ung och irriterad och så skulle man utveckla det. Minnet sviker som fan. Ungefär 17 år, nybliven vegetarian och mobbad som få.
Kan jag få en askkopp eller ska jag behöva köra upp fimpen i röven på dig!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar