Köpte mig en bok för en tjuga för ett bra tag sen när vi var på Myrorna. Den heter Motboken och handlar om "...nya idéer och alternativa förslag som får både föräldrar och barn att må bättre...en bok mot skräp- och stressamhället" Inte för att jag känner mig särskilt stressad utan för det är den enda typ av självhjälpsböcker jag någonsin kommer att kunna ta i. De som inte är så inåtihelvete kräkspositiva.
I ett kapitel skriver författarna om skymningfolket och hur just skymningen har ersatts av glödlampor och andra artificiella ljuskällor. Att våra kroppar inte kommer i ro utan hela tiden är pigga och vakna för att det hela tiden är ljust. Kroppen ställer aldrig in sig på kväll som i sin tur ska förknippas med trötthet.
Alla såna här tips, råd och "fakta" ställer jag mig väldigt kritisk till. Tar det alltid med en enorm nypa salt. Men jag tänkte att jag testar väl då.
När jag hämtat hem ungen från barnförvaringen så satte jag inte på tvn eller någon film. Inte fören vi låg i sängen och hade läst tre sagor och jag märkte hur trött ungen var. Belysningen skars ner till tända ljus vid matbordet där jag satt och läste och försökte sysselsätta ungen så gått det gick. Hallampan var tänd så att det inte skulle komma monster.
Under tiden lyssnade vi på ljudsagor. Kvällsmaten intogs och maten gick åt som aldrig förr. Hon satt mer still än bökande omkring och det var en förändring om någon. Ljusen blåstes ut, tänderna borstades och sagor valdes. Inget tjat, inget skrik eller några utbrott.
Barnet i fråga somnade halv sju och det är fan det tidigaste på ett bra tag. Det kändes även som om hon somnade med ro i kroppen.
Nu var det här bara en kväll. Men det är märkligt hur invand man är i sina egna vanor. Att man alltid ska sitta framför datorn, tvn eller ha musik på. Det ska alltid hända något, man är alltid på väg och det är ljust.
Ja, jag vet. Tycker också det låter som hokus pokus men jag vettifan om jag inte ska testa på´t imorgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar