Den Jobbiga

Jag berättade stolt för min släkt om Barnets framtidsplaner. Planer där hon vill bli brandkvinna och inte kär. Hon vill inte vara tillsammans med någon och om hon någon gång skulle vilja ha barn så ska hon adoptera.
Det är hennes val, hennes plan som hon har tänkt ut alldeles själv.
Jag har inte lagt mig i utan bara påpekat att en kan bli kär i vem man vill och att en inte ens behöver bli kär och tillsammans med någon.
Släkten haha-ar mig och säger att Nu är du väl stolt. Kallas indoktrinering det där. Höhö...
Blev arg och försökte försvara hennes val men då var dövöronen påsatta och dom kom in på någonting helt annat.
Men jag blir fan arg igen när jag tänker på det. Jag är den konstiga, den som tycker att barnen ska få 100 möjligheter istället för två, den som påpekar att kusinerna blir indelade i dessa två fack, den som är jobbig för att jag inte gillar rosa på tjejer och blått på killar, den som försvarar min bror när han blir kallad fjollig bara för att han gillar kläder och att fixa till håret, den som låter min unge samsova och inte tvingar henne att sova i ett eget rum, den som inte tvingar ungen att använda trosor bara för att alla andra göra och låter henne bestämma, den som är vegetarian och för att krångla till det ännu mer, inte har körkort.
Den som uppenbarligen har övertalat Barnet att bli brandkvinna, bara för att det är ett ovanligt yrke för en kvinna.
Den som uppenbarligen har övertalat Barnet att inte bli kär, i varken en kvinna eller man.
Den som uppenbarligen har övertalat Barnet att inte skaffa barn, på rätt sätt.
FAN!
Har en misstanke om att de kanske retades med mig men jag tror faktiskt att dom menade det dom sa.
Jag tänker inte tvinga på ungen tankar som hon inte behöver. Tänker inte fråga vem hon är kär i för jag vet att hon kommer att berätta det för mig den dagen hon blir det.
Tänker inte säga att hon kan bli vad som helst för det kan hon inte. Tänker låta hennes egna tankar om framtida yrkesval få fritt spelrum istället. 

Nu är du väl stolt. Ja det är jag men inte på den grund dom tror. Inte på grund av att jag tydligen har hjärntvättat henne. Nä, jag är stolt över mitt barn och hennes tankar. Över hennes val och hade varit exakt lika stolt om hon hade sagt att hon ville bli fotomodell och ville skaffa två barn med en man.
Framtiden. Den får utvisa hur det blir. Tills dess ska jag fortsätta vara Den Jobbiga.