Upp-å-ner-ner-å-upp, grisen gal i granens topp

Sa hejdå till J idag. Orkar inte längre gå och vänta på någonting ska hända inuti. Det går tydligen inte att tvinga fram känslor för någon.
Visserligen var det flera veckor sen som jag bad om en paus och hade föra förhoppningar om att det någonsin skulle bli vi två, tänkte att jag måste iallafall ge det en ärlig chans, men nej. Men det känns ändå.
Har ältat det här ett tag nu, varför.
Det enkla svaret är att det helt enkelt inte var meningen.
Det krångliga svaret är att jag helt enkelt inte är kapabel till att tycka om någon. På grund av de omständigheter som rådde och råder nu och under min uppväxt så har jag inte kunnat lära mig det, på det rätta sättet. Jag har istället försökt finna andra vägar till omtanke, kärlek och omsorg.
Genom att få folk att tycka synd om en till exempel. Att vara så smal så folk blir imponerade/äcklade. Att få "anfall", som i vissa fall kan vara äkta men som många gånger kan framkallas bara för att få uppmärksamhet och omsorg. Kanske lite som att hora till sig kärlek. Fast den är ju aldrig äkta. Kärleken alltså.
Så när man nu råkar ut för den äkta vara så flyr kroppen intensivt för den vet inte hur den ska hantera det hela.

Jag hittade ett medberoende-forum som omedvetet satte nån jävla boll i rullning.

Jag vet inte. Det här låter väl som nåt jävla fjortis-emo-dravel som man helst ska skriva i sin hemliga dagbok och ta fram för att läsa efter en bag-in-box och gråta över.
JAg ska iallafall iväg och hälsa på en terapeut på tisdag och jag är livrädd. Kanske för att jag då måste inse att någonting inte stämmer. Det är någonting fel om man måste gå till en doktor.
Men min Kära Syster har manat på mig att gå. Hon har själv gått och det gav henne mycket. Eller det rensade ut en del skelett i garderoben som bara tog upp massa onödig plats.

Men det kostar.
Kanske börjar även detta tära. Ja, jag vet att jag redan har ältat detta tusen gånger och jag kommer att göra det ännu en gång.
Jag ligger efter som fan med skolan. Det börjar brinna i knutarna om jag vill söka sommarkurser och pengarna rullar liksom inte in lika mycket då. Har planer men fan, känns så jävla meningslöst när man inte ens kan kattsäkra balkongen så man kan sitta ute för att pengarna ska gå till mat. 
Hade en konsumtionsfri månad och tjänade inte en spänn.

Jaja! Livet...
Nu ska jag fortsätta mitt huvudvärkande och virka i ren förtvivlan.
Gonatt.