Sopor - ett ohållbart kretslopp?
Nu för tiden har vi skapat en distans
till allt vårat avfall. Vi har ingen kompost att lägga våra
matrester i. Inga djur som vill äta upp det vi inte orkar.
Djur som idag äter importerad soja som
istället skulle kunna gå till de människorna som inte har någon
mat istället för att ta omvägen genom djuren och då blir en för
dyr föda för att mätta så många munnar.
Soja som även orsakar enorma ingrepp
på både natur och människorna som odlar detta.
Nu när vi äter och slänger så
oerhört mycket mer av vår mat skulle det, istället för att gå
direkt till förbränningsugnarna på återvinningscentralen, kunna
gå till de lokala djuruppfödarna och då kanske detta kött skulle
kunna bli billigare och börja konkurrera med det riktigt vidriga
köttet i kyldiskarna. Det som kostar mindre än vad kattmaten
kostar.
Vi har inte längre utedass utan vi har
skapat ett rörlångt avstånd till våra egna restprodukter.
Istället för att använda det mest naturliga som finns i
gödningsväg fyller vi våra marker med kemikalier. Bara för att vi
ska kunna äta en "grekisk" sallad i december.
Genom att vi har skapat ett avstånd
till våra egna sopor har vi också skapat ett avstånd till det
naturliga, det som skulle kunna bidra till att minska sopbergen.
Kultur/natur är på tapeten.
- Allting går att elda, vid rätt
temperatur, sa alltid min mamma när hon blandade ner konservburkarna
med de vanliga soporna.
Man kanske ska börja i Johan Hultmans
ände när han talar om att göra återvinningscentralen till en
social arena. Att kapa avståndet. Han talar också om att man kanske
inte kan använda natur och kultur som motsatspar. Utan att dem
istället ingår i en kedja. Vi hämtar saker från naturen, använder
det som ett skafferi. Vi skapar saker från naturen som vi ger en
betydelse av omtanke, ömhet, kärlek och andra "fina"
känslor. När dessa varor och saker spelat ut sin roll blir de
sopor. Nu skapas avståndet och man vill inte ta hand om det mer.
Här kanske man kan kasta in ett
kretslopp. Om man istället fortsätter och ser naturen i varorna och
i sakerna så, ja, kanske inte dessa känslor byts ut mot avsky och
ett avståndstagande.
Skräp, sopor och smuts är fel sak på
fel plats. Men vad bestämmer vad som är fel sak och vad som är fel
plats?
Smuts vill man ta bort för att man
vill att det ska vara rent. Skräp vill man ta bort för att få det
rent. Sopor vill man ha bort för att man dels kan göra plats för
nytt sopmaterial och dels för att få det rent.
Rent. Håller rent och avstånd
varandra i handen? Vi vill ha det rent och vi vill ha ett avstånd
till allt det lortiga, smutsiga, skitiga och ovackra.
Man ville rena Sverige, Lortsverige.
Lortig betyder fattigdom och fattigdom betyder att man inte har
lyckats.
Rent betyder rikedom och att man har
lyckats.
Betyder då sopbergen att man inte har
lyckats? Vi konsumerar som aldrig förr men soporna växer.
Hellre lite skit i hörnen än ett rent
helvete. Är det ett rent helvete vi vill eftersträva men att vi
hela tiden får mer och mer skit i hörnen?
Klyftan mellan de hela och rena
människorna och de lortiga och skitiga människorna växer hela
tiden. Renlighet är status. Sopor, smuts och skräp är det inte.
Människor med annan bakgrund hamnar även i den kategorin. Hatet
växer.
Vi har ett avstånd till de döda. De
äldre och de döende lämnas in på hem där de förvaras till de,
efter vissa ritualer, hamnar i jorden. Ett kretslopp i sig men som vi
även här har skapat oss ett avstånd till. Jag vill inte jämföra
döda med sopor, absolut inte men det finns ett känslomässigt
avstånd som bidrar till ungefär samma sak. Vi glömmer bort det
mest naturliga i livet. Hur mycket vi än uppfinner, utvecklar och
producerar så är vi fortfarande samma slags djur som vandrar på
jordens yta. Vi har exakt samma behov, andas, äta och skita, som när
vi föddes som art. Vad är det vi vill åstadkomma? Vad är det vi
hela tiden strävar efter? Svaret på livets stora fråga är 42. Men
vad var frågan?
Vad skulle hända om soptippen låg
mitt i staden istället för i utkanten? Vad skulle hända om vi
vände på det nuvarande kretsloppet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar