Skvallerbytta Bing Bång

Mamma: -S säger att hon aldrig ska skaffa mer barn och aldrig ska gifta sig. Fan, hon behöver väl inte vara så definitiv jämt!

Jag berättade vad Mamma sagt för Han.

Han: -Ja, jag är med på det där med om att inte gifta sig. Det vill inte jag heller. Och jag trodde likadant om barn men sen när jag träffade dig så har jag börjat vackla lite. Du är ju en sån himla bra mamma till P.
Jag: ....Tack!...
(Sen rann det ett par tårar men det var det ingen som märkte för det var kolsvart och sömnen stod vid dörren. Men det var den finaste komplimang som ramlat ur någons mun riktad mot mig.)

Igår var det Alla Hjärtans Dag. Hade vänligt men väldigt bestämt sagt ifrån mig all sorts av uppvaktning eller presenter eller liknande skit som bara föder den kommersiella ådran av samhället.
Han var iväg och handlade och när Han kommer tillbaka så...
Han: -Jag vet att du inte vill ha någonting och allt sånt men du får den här iallafall.
Räcker mig en påse med morötter att ha till dippen.
Jag smälter och tänker att hur fan lyckades han med konststycket att faktiskt ge mig någonting som jag blir glad över att få?

Han kanske inte är det vackraste som går i ett par skor men på insidan mina damer och herrar, där inne skymtar det kanske största hjärta jag någonsin sett. Och jag får vara precis som jag är. Jag har kastat ut hemligheter och vassa pusselbitar för att skrämma bort honom men hittills har det inte fullföljt sitt syfte.

Han gillar inte alkohol. Jag har aldrig ens anat att det finns sådana människor. Inte så där kristet nykteristiskt, gillar att ta en öl till maten och så men det är aldrig råsupa sig full var eviga helg, pissa i hörnen och vara bakfullevresiga.
Jag visste inte vilken underbar lättnad som fanns i att träffa någon som var så. En lugnhet och framförallt trygghet som känns överväldig.
Det har funnits så mycket jävla alkohol i mitt liv så hälften vore nog. Mitt liv har till stor del formats av en berusningsdryck och dessa konsekvenser.
Att få slippa det.
Att få slippa.

Om jag är kär?
Nä.
Om jag är ihop?
Nä
Om jag trivs väldigt bra i en annan människans närvaro och blir glad när jag tänker på den samme?
Ja.
Om jag tänker fortsätta att strunta i att raka benen, sminka mig eller låta bli att ursäkta min existens?
Så inåtihelvete mycket JA!

Ingen skulle heller ha fått veta det men vad fan, läs och gnugga in er i mitt inre, gör det bara.