Barnet spar på saker. Spar på saker på insidan som hon inte vill att andra ska se. Hon spar bland annat på ledsenhet och frustration. När hon sen kommer hit så ramlar de där sakerna ut. Dom kommer fram och vill inte bli sparade på mer.
Jag vet.
Men jag vet inte varför.
Hennes Sparande kanske har bestämt sig för att jag är den som bäst kan ta hand om dessa saker.
Hedrad.
Men vore det inte lättare om Sparandet delade med sig till fler?
Inte för min skull.
För Barnets skull.
Men jag vet.
Vet varför det kliar i kroppen av för mycket saker och vet att när det väl kommer ut, när gråten inte vill ta slut fast man vill, fast man inte vill gråta mer, då vet jag. Då kan jag trösta och ta hand om.
Jag kan ta hand om dessa saker för min kropp är stor och hennes sparade saker är små.
I jämförelse förstås!
Åh, vad jag älskar detta Barn.
Stjärna som är din
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar