Precis som alla andra hostar jag tills lungorna svider.
För lite sömn har det blivit mycket av de senaste dagarna, veckorna.
Allting processeras i huvudet och kommer ut som färdig massa. Behöver inte längre orden för att reda ut garnet.
Eller just det. Jag vågar inte yppa något för då spricker bubblan.
Det vet jag av erfarenhet. En bitter sådan.
Tala och det finns ej mer.
Den här gången ska jag gå med de minsta av fotsteg. Inte dyka med huvudet rakt ner i stenen.
Överanalysera inte bort det här nu! varnar min Goda Syster och det är sant.
Men jag tänker inte lämna bort huvudet för det. Jag ska använda det.
För det kanske har växt klart nu. Den kanske är mogen för att fatta beslut som kan vara till min fördel och inte gör så att Livet tröttnar och skiter i allt igen.
Saker får inte vara för perfekta för då måste nåt gå sönder. Men att försöka leta på det dåliga är också farligt.
Den Gyllene Medelvägen.
Ska det vara nåt å ha det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar