Ibland ser man inte saker för att de alldeles för nära.
Järnbristsymtomer: Trötthet, irritabilitet, försämrad inlärningsförmåga, öronsus, huvudvärk, m.m.
Hur kunde jag missa det? Det är ju för fan inte första gången de här symtomerna klättrar in kroppen och gör så Hypokondrikern river och sliter sitt hår för hinna med alla sjukdomar som kommer upp-ploppande i huvudet.
Det är inte första gången jag sitter och tror att jag har blivit deprimerad eller hamnat i ett konstant pms-tillstånd.
Kan även förklara varför jag längtar hjärtat ur led efter Barnet men så fort vi umgåtts i mer än en timme så finns inget tålamod kvar.
Den bultande huvudvärken som sitter som en för liten betongkeps runt skallen.
Oförmågan att kunna koncentrera sig mer än tre sekunder på kurslitteraturen.
Att man vaknar trött och redo att gå och lägga sig igen.
Suset i öronen som gör att man tror att man har drabbats av tinnitus eller att tvn håller på att gå sönder.
Nä, om man skulle ta och köpa sig en påse torkade aprikoser så man blir som en vanlig pessimist istället för en blandning av mellan en
självmordsbenägen fjortisemo som har hamnat i klimakteriet och en evigt sovande sengångare som bara vill vara ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar