Ovänlig

Vet inte riktigt vad som har hänt. Kanske har det gått så långsamt att jag inte lagt märke till det eller bara valt att ignorera det. Men nu har det kommit till den punkt att jag inte längre har några vänner kvar.
Inte för att jag har haft många innan heller. Vissa försvann när jag blev förälder och slutade festa. Vissa försvann via Facebook. Vissa flyttade och nu har de sista slutat att höra av sig.
Ja, men du måste ju också höra av dig fattar du väl!
Såklart men det är bara jag som hör av mig och alltid får nekande svar tillbaka, ja då är det inte så lätt att upprätthålla nån form av vänskap.
Sen finns det människor i min närmaste närhet som jag också valt att sluta höra av mig till för att föra en envägskommunikation, det är rätt prövande.
Så nu har jag ett barn, två katter och en karl som får agera vänner.
Det var till den här punkten Livet hade valt att ta mig.
Har aldrig klarat av att hålla fast vid vänner. Alltid varit den som bara hängt med tills det liksom är dags att gå vidare.
När jag var singel så kunde jag längta så väldigt mycket efter den sorts närhet som är annorlunda än den en har till sitt barn.
Nu längtar jag lika mycket efter någon som är villig att lyssna på mig och som jag kan lyssna på.
Men jag är gammal och vet inte hur en gör när en ska skaffa en vän.