Som en illavarslande svallvåg tornar den upp sig i horisonten. En känner på en gång vad som håller på att hända. När jag inte har bedövat mig ordentligt med alkohol kan jag avstyra det hela. Jag kan få hjärnan att lugna ner sig och svallvågen blir bara till en skälvning. Annars så slår den till med full kraft.
Hyperventilera så en tror att ens sista stund är kommen. Armarna börjar krampa och kroppen också. Gråten kommer hejdlöst för kroppen vill inte vara med i den här bisarra lek som hjärnan utsätter den för.
Beroende på alkoholhalt och vem som finns till hands tar det olika lång tid innan anfaller klingar av. Det känns i hela kroppen när det är över. En otrolig trötthet kommer och en vill bara sova.
Varför uppstår det i just min hjärna? Varför bor den där? Varför kan jag inte laga det, få det att försvinna? Är det enda sättet att avstå från alkohol? Varför har jag så mycket ångest?
Jag trodde länge att det berodde på en annan människas alkoholmissbruk men det känns som jag har bearbetat det jävligt ordentligt vid det här laget.
Jag vet inte. Jag önskar bara att jag slapp skiten. Nu senast ville jag göra illa mig på riktigt. Se blod. Det är inte åt det hållet jag vill gå. Ständigt denna ångest. Ständigt detta må dåligt. Jag hatar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar