...skaffa mig en karriär. Eller iallafall ett jobb som genererar mer pengar än att bara ordna större studieskulder eller söka socialbidrag. För även om jag kanske vill vara en som tror att hon inte klarar av att stå ut särskilt länge på en och samma arbetsplats så blir det en annan ekonomisk frihet som är befriande.
...städa oftare. En ska tvätta golven oftare än två gånger om året. Likadant med fönster. Kläder ska vikas och läggas på ordningsamma högar i garderoben istället för att bara ordnas upp i en mammahög och en barnhög direkt från torkställningen och bökas in på mammahyllan och barnhyllan. Ovikt och varje morgon en ska klä på sig måste en rota ur hela högen och sen böka in den igen.
...laga mer mat för att spara pengar. Storkok. Frysa in. Matlådor. Veckohandling och matplanering. Så en slapp handla för dagen varje dag. Så en slapp äta punkgryta av en storresningar av resterna i kylen. Så en slapp handla frysmat bara för att en inte orkar laga mat för det inte är roligt och tar bara en massa tid och det är ändå ingen som uppskattar det en lagar. Så en slapp vandra mellan hyllorna i storaffärn och köpa en himla massa saker som en egentligen inte skulle ha men som kan vara bra att ha och så är den redan ansträngda ekonomin obefintlig innan månaden ens har tagit slut.
...skaffa mer vänner. Alltså på riktigt försöka få människor att vilja stanna kvar i mitt liv. Att jaha, nu struntade jag i att höra av mig på väldigt väldigt länge och då tröttnade den personen och försvann. Tänk att få ha någon som en kan ringa närsomhelst och bara prata ur sig med. Eller iallafall vara så bekväm med att en kan hitta på en massa saker. Den jag är kär i är ju min vän men ibland kanske en bara vill snacka skit om andra saker med någon annan.
Men det kommer ändå inte att hända. Något av det där. Jag är inte så. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli så. Jag är en arbetsvelande ostädande slösande eremit. Och det borde väl räcka gott och väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar