Har plöjt igenom serien Breaking Bad. Trodde aldrig att jag skulle fastna i seriefällan men jorå, det gick bra.
Breaking Bad handlar om Walter White som är en medelålders kemilärare som får diagnosen lungcancer med ganska små chanser till överlevnad. När han en dag följer med sin svåger Hank, som är polis inom drogroteln, på ett tillslag så får Walter av en slump syn på sin gamla elev Jesse Pinkman.
Kostnaderna för cancerbehandlingen överstiger väldigt snart alla inkomster som Walter gör som lärare och även om han jobbar extra på en biltvätt så går det inte ihop ekonomiskt. Han söker upp denna Pinkman och börjar koka meth med honom. Det är början på en oerhört komplicerad men faktiskt ganska fin vänskap.
Och som alla fattar så byggs spindelnätet av lögner upp rejält snabbt och konsekvenserna väntar inte.
En bit in på säsong fyra eller fem, minnet är min akilleshäl, så får man stifta bekantskap med mannen till vänster, Walt Whitman. En poet som levde på 1800-talet i Amerika och som har utnämndes till Den största av alla amerikanska poeter. På just det här fotografiet har han fått lite färg på kinderna. Fotografiet var från början svartvitt.
Och jag fastnade så pass mycket att jag var tvungen att skaffa en tshirt också:
Nu är det Six feet under & Game of thrones rullar i dvdn. Eller nu och nu. De finns pensionärer som är bättre än mig på att ladda ner grejer att titta på så man får gott hålla sig till att beställa saker på gamla hederliga sättet istället. Men nu har det ju varit gravt mycket röda dagar så abstinensen är på topp.
Det är inte bara rutinerna som kommer må som en gräddtårta när vardagen kommer instormande, serieabstinensen kommer även få en del av kakan också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar