Hade en givande mailkonversation med Barnets far idag. Handlande om färgen rosa och vilka värderingar som är nedpackade i färger. Vilka mina åsikter och orsaker var och varför man gör som man gör.
Det fick även mig att inse, när jag plitat ner allt i bokstavsuppbyggnader, så kallade meningar, att jag faktiskt vet varför jag tycker som jag gör, vad jag verkligen har lärt mig och att jag kan formulera det på ett vettigt sätt så det blir förståeligt.
Gillar inte att säga det här, tar emot som fan, men det kändes vuxet på något sätt.
Kanske är det för att jag precis sitter mitt uppe i två tentor där man ska reda ut varför det är som det är.
Kanske är det för att jag har samlat på mig en del kött på kunskapens ben och numera vet hur jag ska förmedla den.
Skit samma!
Det kändes jäkligt bra iallafall.
OCH! Det kändes bra för det känns som vi har kommit över någon slags tröskel. Bitterheten som ibland infekterat många av våra samtal var som bortblåst.
Shit pommes. Tänk om vi håller på att bli två vuxna, mogna människor!?
Jaha. Då är det bara döden kvar då...
Närå. Så jävla illa behöver det väl inte vara. Bara lite trevligare kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar