torsdag 17 november 2011

Vi hjärta Böcker

Vi har klättrat från Hcf till Hcg. (Blev RT:ad på Twitter när jag skrev den meningen av något amerikanskt dietföretag där bantningsmetoden just hette HCG. Rätt komiskt.)
Det började med att vi hittade en spik i väggen som stack ut precis där vi parkerar cykeln och jag började berätta om Nils Karlsson Pyssling och Killevipp-spiken. Barnet vill så klart höra mer och vi tänkte hyra filmen på bibblan. Men då fanns den bara i bokform. Sagt och gjort. Vi lånade hem den. Lite mer text och mindre bilder än i Hcf, som är bilderböcker, men det har fungerat förvånansvärt bra. Just den här boken innehöll även andra småsagor av underbaraste Astrid Lindgren. Kanske ett lite gammeldags språk men jag tror att sånt bara är nyttigt att höra.
Visserligen så tycker Barnet att jag läser lite för fort och att hon kanske inte riktigt hänger med men ändå vill hon höra mer. Och det känns så jäkla kul!

Jag har tänkt att jag ska ta veckans tema som vi har på skolan och skriva lite här. Lite mer personligt och utan referenser för det är teman som verkligen inspirerar.
Den här veckan, och förra, har bland annat handlat om former. Hur vi har formats, hur vi formar och hur omvärlden formar oss.
Min mamma formade mig, rätt omedvetet tror jag, att gilla böcker och framför allt läsning. Hon var med i bokklubbar och det är ett ganska imponerande bibliotek hon byggde upp under dessa år. Man fick alltid höra godnattsagor. Och kanske formar jag mitt barn på liknande sätt? Hon har fått en egen hylla i bokhyllan. Vi besöker ofta bibblan och vi läser mycket godnattsagor.
Visst blir det en hel del film också. Men det blir en helt annan upplevelse när man får låta fantasin skapa sin egen film i huvudet.

I morse så berättade jag om Pinoccio och Snövit (och ja, jag ändrade Pinoccio till att vara ett litet barn, att Snövit var ett barn som Kungen och Drottningen fick och att Prinsen som räddade henne var en man istället) och hon frågade om vi hade dom böckerna. Inte om vi hade dom filmerna eller om vi kunde kolla på dom. Utan om vi hade dom böckerna. Det tyckte iallafall jag var lite häftigt.

På utbildningen talar vi mycket om att ha olika typer av glasögon på sig. Att titta på saker på nya sätt. Men ibland önskar jag att jag kunde ta av mig genusglasögonen och bara vara som vanligt folk. Fan vad enkelt livet skulle bli då.

2 kommentarer:

  1. Just det där att frågan om boken istället för filmen...ja, måste ha varit coolt. Du har lyckats. Själv så läser jag för L varje kväll när han är hos mig...det är nästan så har räknar ner tills det är dags.Det är sunt och skitkul.

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det! Trevligt när man kan dela någonting speciellt.

    SvaraRadera