Rensning på vinden

Känner en viss samhörighet med dem däringa slaviska modebloggerskor men inte med kläder utan med matvaror. Enbart närproducerat, kravmärkt, rättvisemärkt, märktmärkt är gott nog för mitt lilla krås. När modeslavarna måste ta en snabb runk när en ny Gucci-kollektion lanseras, kolsyrebubblar euforin i ådrorna när jag hittar svenska äpplen i fruktdisken.

Sverige har blivit en organisation. Ett företag. Ett företag som ska tjäna pengar. För har man pengar har man det bra. Pengar betyder trygghet. Med pengar finns man till i samhället.
Samhället som är byggt av människor för människor men om man inte vill vara med så dör man. Antingen av missbruk eller av köld. Det är de enda alternativen som finns. Var en del av samhället eller dö.
Pengar skapar ro. Utan pengar försvinner tryggheten och orosmolen börjar flockas som gamar på himlen. Sen blir det krig. Utan pengar blir det krig och det är vad många fruktar mest för då måste dem kanske bli flyktingar och invandrare. Invandrare! Hu, sån hemsk tanke!

Vi har politiska partier och ledare utan färg. Som lever i en sån där lagom gråskala för att inte sticka ut för mycket. Ingen får vara för röd, blå, grön eller mittemellan.
Herregud man får ju inte ens var svart. Mörkhyad ska det heta och inte ens negerboll får man säga utan att bli uttittad!
En finsk pinne är en KAKA. Ett bakverk från Finland utan några som helst känslor.
En vit lök är en KRYDDA, en växt utan några som helst känslor som ger maten en pikant smak. Neger är ett skällsord som sårar människor med känslor. Riktiga känslor. Riktiga människor som evolutionen har gett en mörkare hudton enbart för att skydda människorna från solen som lyser starkare på sina ställen på jorden. Ungefär som den grådaskiga hudtonen som evolutionen så snällt har designat åt dem som bor på ställen där solen inte lyser lika starkt.
På grund av ekvatorn, jordens form och dess rotationsbana runt solen.
Men visst. Be my guest. Använd gärna uttryck som osar av kolonialiskt förtryck från 1700-talet. Det är ju bara en negerboll!

Livsmedelsindustrin har samlat ihop alla människor till en kategori - KONSUMENTER. De har dumförklarat dessa konsumenter och raderat bort förmågan för självbestämmande. Livsmedelsindustrin talar om för oss, konsumenter, vad vi efterfrågar. Konsumenter efterfrågar all sorts mat alltid. Oavsett säsong, årstid eller transportsträcka. Konsumenten vill ha kinesiska äpplen i april som är handpollinerade eftersom man har dödat alla insekter som i vanliga fall skulle sköta detta. Pollinering alltså. Detta för att skapa så omögliga äpplen som möjligt. Konsumenterna vill inte och orkar inte vänta tre månader på att obesprutade, naturpollinerade äpplen ska mogna i landet dem själva bor i.

När konsumenterna äter för lite godis "forskar" man fram att annat snacks som ligger högst på topplisten, framkallar cancer. Den populäraste sjukdomen att skrämmas med. Folk, förlåt!, konsumenterna börjar köpa mer godis, man måste göra påsarna större för att sälja maximalt och ordningen är återställd. Det kommer aldrig så många rapporter om vilken mirakelmedicin kaffe är när kaffet är som allra dyrast. Konsumenterna vill ha raka gurkor, krokiga måste slängas. Konsumenten vill ha gula bananer, jämt, hela tiden, oavsett vad som än händer i världen!
VI MÅSTE HA BANANER!

En annan orsak till att detta kan ske är att vi inte har tid att tänka själva. Tid är den största bristvaran i hela världen. Tid är också den dyrbaraste varan i hela universum. Tid är pengar, pengar är makt och makt slår allt. Trumf.
Det är dagislämning, hämtning, städning, matlagning, jobb, familj, trädgård, renovering, LIVSPUSSEL, utbildning, resor.
Det saknas så mycket tid att vi måste få maten levererad till dörren utan att passera GÅ.
Vi måste köpa någon som städar upp vår skit så vi kan spendera mer tid på att stöka till.
Vi måste köpa tid.
På gravstenarna kommer det att stå: Nu har du iallafall tid.