Ord men ingen visa

Bara för att jag har prioriterat bort att använda smink betyder ju inte det per automatik att jag är en rabiat manshatare.
Det kan jag vara med spacklat ansikte ändå.
Nä, skämt åsido. Använder vid festligare tillfällen, som när man ska ut och supa skallen av sig, puder, eyeliner och mascara. Det är allt.
Vid alla andra tillfällen använder jag ingenting. Och nej, jag har inte perfekt hy utan vanlig blandhy med både porer och utslag. Men så ser jag ut och jag tänker inte sminka mig "natuligare" heller. Ungefär, så här ser jag nästan ut men till fest ser jag inte alls ut som jag brukar.
Folk och fä får lägga ner hur mycket tid och pengar som helst på smink och smikning. Jag väljer bara att inte göra det. Jag blir liksom grisen som sitter utanför säcken istället för att gömma sig inuti. Det här är vad du får och ser jag annorlunda ut beror det på att jag kanske har vakat ett barn en hel natt vilket gör underverk för de mörka ringarna under ögonen. Jag kanske har extra mycket finnar och det beror på att kvinnor är begåvats med en unik livmoder som vill slänga bort massa ägg nån gång i månaden. På grund av detta flödar det omkring en massa hormoner av varierande grad beroende på vilken dag det är i månaden och orsakar utslag i form av finnar. SÅ!
Dessutom är det mina egna hormoner eftersom jag aldrig har knaprat p-piller i hela mitt liv. Tycker det är läskigt att proppa sig full med hormoner. MEN! Är ett ypperligt preventivmedel och jag förespråkar det. Det är bara att jag har valt att inte använda det. Och nu gör det ju varken till eller från i detta (o)frivilliga celibat.
Däremot överväger jag inte att börja sminka mig om det mot all förmodan skulle dyka upp nåt manstyg och visa något som helst form av intresse.
Läser att man ska sänka sina krav och vips står man där med den efterlängtade kärnfamiljen och drömmen om att bättre liv.
Allting blir ju så mycket bättre bara man har någon att hålla i hand. Man mår ju så bra av att ha någon i sin närhet som spontant kan brista ut i lovsång om ens egen förträfflighet. Man lever visst längre också, om man har någon att ÄLSKA.
Stackars lilla mig då. Jag har ju inte nån. Jag är ju ENSAMstående. Jag står ensam jag.
Ja, eller hur! Nä, du. Jag bränner offerkoftan och pekar finger åt alla som försöker sticka någon ny.
Jag har en sån jävulskt underbar unge som jag ÄLSKAR så hjärtat svämmar över och som om inte det vore nog så har jag två kattor att gosa och bedyra min kärlek för.
Men visst. Kommer det en karlfan av det rätta virket så är inte jag den som är den. Men fan heller att jag tänker jaga reda på någon bara för att.
Hellre står jag ensam och osminkad än övermålad och osäker.