Så...Maleficent är alltså den Onda fen i sagan om Törnrosa. Det är hon som blir arg för att hon inte är bjuden på Törnrosas födelsefest och lägger en förtrollning över henne. Hon ska sticka sig på spindel på en spinnrock och dö på sin 16 års-dag. I filmen kan döden undvikas genom att hon blir kysst av någon genom äkta kärlek.
Mitt filmsällskap tyckte väl att den var alldeles för...eller ja...rätt skitdålig men gillade väl vissa partier.
Själv har jag väldigt svårt för Jolie, både som person och som skådespelare, och det kändes som om rollen var skriven för henne.
Jaha, varför tipsa om en film som uppenbarligen inte var så jävla bra då. Jo! För att det är övervägande tjejer med i filmen. Och ingen utav dom går i High School och ska göras om till en cheerleading-sockertoppssöt nickedocka som alla vill dejta.
Nixpix. Här frodas stereotyperna annorlunda.
De goda feerna är tokroliga så en nästan blir irriterad men de är heller inte tokkloka gamla damer som sitter inne på pekfingervisande råd som alla måste följa.
Törnrosa är så sockersöt att en bara vill kräkas men gillar att leka gyttjekrig och verkligen skita ner sig.
Maleficent har en god anledning till att bli en ondskefulla men så snart det som saknas henne ges tillbaka så återerövrar det goda henne.
Kungens girighet förblindade honom totalt och fördrev det verkliga syftet. Istället för att regera på ett vördnadsfullt sätt blev han galen. Både av makt och av samvetskval.
Disneys klyscheartade världsbild skiner igenom på vissa ställen men den här filmen inger hopp om att dom faktiskt skulle kunna ändra den.
Om inte annat är det en ganska njutbar film att kolla på om en som jag gillar sagofigurer och väsen av oerhört varierande slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar