tisdag 1 november 2011

Som fångad kolsyra

Är hyperstressad och en konsekvens av detta är att jag nästintill spammar folk med kommentarer och liknande på olika forum. Någonting jag bitter ångrar sekunder efteråt. Alltid. Som det bor en duracellkaninen i hjärnan som bara sprutar ut ord fast de är riktade åt fel håll och är helt onödiga, sitter ihop på fel sätt, felkonstruerade.
Jag äter fast jag inte är hungrig. Tror att maten ska skrämma stressen på flykt. Icke. Medverkar bara till ännu mer stress men nu på det kroppsliga.
Kan inte tänka klart. Det bubblar under huden.
Stress. Åh, denna jävla stress. Var god försvinn.
Snälla...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar