Behövde ett nytt andningshål. Och bara själva vetskapen om att jag äntligen tog tag i saken, och den fanns där och bara väntade, gjorde att det kändes mycket lättare att leva idag. Och att jag kan skriva av mig utan att någon obehörig är där och petar i såret gör att det känns som man är tre år och satt ett plåster på ett till synes obetydligt sår men som i tanken är jämförbart med att man inte bara lagat såret utan och fått superkrafter i själva lemmen där såret befann sig.
Jag var klar med det andra. Det gick inte att få fram så mycket mer.
Ny sida.
Ny start.
Nytt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar